Nu ska jag strax ta cykeln och bege mig till stallet för att ta hand om Chassen. Om jag får låna lillasysters kamera hade jag tänkt att fota alla schabrak och visa er, om jag bara lyckas få bra bilder inomhus. Jag och systemkameror hör inte riktigt ihop, men vi ser väl hur det går.

Jag har lite svårt att hitta på saker att blogga om nu när jag inte rider Chassen, så om ni har något speciellt ni vill läsa om blir jag tacksam för alla tips!

Igår red jag Bonnie ett litet tag i ridhuset eftersom jag blev så ridsugen och ridskolehästarna behöver gå ganska mycket nu på jullovet eftersom det inte är några lektioner alls.
Från början kändes hon helt okej, lite stel och ville inte riktigt söka sig neråt i vänster varv men i höger var hon fin förutom att hon ibland vill krulla ihop sig lite för mycket och gå bakom lod.
Jag jobbade mest med att bara hitta flytet och få henne att jobba i en bra form och trampa på ordentligt med bakbenen. Båda två var lite ringrostiga kändes det som eftersom hon har vilat helt några dagar på grund av vaccination och så inte gått så mycket över jul och nyår heller. Och jag har ju som ni vet knappt suttit i en sadel på ett bra tag.

Efter halva passet var det som om någonting slog slint i huvudet på henne, hon vägrade ta galoppen, eller ja. I princip vägrade hon röra sig ur fläcken över huvud taget. Upp i trav gick ibland, men galoppfattningarna blev bara en massa bocksprång eller tvärnitar. Jag har ingen aning om varför, men ska höra med Malin om hon har någon aning om vad det kan vara, och så får vi se hur det går den 14/1 då jag ska vara med på hoppkurs med henne.
Efter två eller tre "bra" fattningar utan några bockningar i varje varv slutade jag rida och lät henne skritta av eftersom jag tyckte att jag fick nöja mig då och inte orkade bråka mer med henne.

Av någon anledning klarar jag aldrig av att hålla dyngsrytmen på lov, det är helt omöjligt för mig och dessutom jättejobbigt när skolan börjar igen. I vilket fall så sitter jag uppe och jobber med bilden i de här två inläggen (länk 1 & länk 2) och varvat med det jobbar jag på lite föbättringar med hemsidan/bloggen som vi har för vårat US i Lappmarksryttarna. Det är vi i styrelsen som skriver i den, och även om det inte är så många som kikar in på den (har för övrigt en plan för att informera om den till alla medlemmar) så känns det roligt på något sätt.

Det var bara det jag ville berätta, så inlägget vart inte så värt egentligen, men jag klarar inte riktigt av att sitta flera timmar i sträck och måla på en bild, jag måste blanda upp arbetet med annat. Som att blogga till exempel.

Idag var jag och lillasyster på stallet tillsammans och bland annat så fotade vi Chassen lite, dock orkar jag inte gå och se om hon mot förmodan är vaken nu och hämta bilderna från hennes dator, utan det får vänta tills imorgon. Men då kan ni få se lite nya, fina, fräscha bilder här på bloggen igen!

Nu har jag väl inget speciellt motto. Förut svarade jag alltid med "Om du funderar för länge på nästa steg kommer du tillbringa livet på ett ben" på den här frågan, men jag skulle inte säga att det är mitt motto längre. Överlag tycker jag om många olika citat och talessätt, speciellt på engelska av någon anledning. Och något som jag tycker om att roa mig med är att skriva dem i bilder, fråga mig inte varför men jag tycker helt enkelt om att göra det.

För några dagar sen beställde jag hem den här snyggingen från Hööks tillsammans med Maja. Alltså vi skickade in en beställning tillsammans, vi ska inte dela på schabraket. Det var på rea och kostade bara 114 kr = ett riktigt kap eftersom det är så otroligt snyggt!
Jag har ett likadant fast blått och i allroundmodell, och jag tycker att kvallitén på det känns riktigt bra för att vara så pass billigt. I och för sig brukar jag inte ha några större problem med schabraken från Hööks, enligt mig har de flesta normala storlekar, bra passform, är lagom tjocka och dessutom både billiga(re) och snygga!
Tror ni Chassen kommer bli snygg i det sen när han får börja ridas igen?

Har kommit in i en ny ritperiod, visste ni hur roligt det är att kunna forma något helkonstigt till något så vackert som en häst. Jag måste faktiskt medge att jag ibland blir impad av mig själv, tex för den bild jag håller på med nu, har inte hunnit med mer än vad som syns på bilden - men med frampartiet är jag riktigt nöjd även om det såklart ska arbetas mycket mer med även den.

Det är förövrigt däeför uppdateringen här har varit helt obefintlig.

Nu när Chassen är under behandling och bara skrittas för hand en kvart om dagen blir det inte så mycket att blogga om som händer på stallet, (förutom om jag rider någon ridskolehäst eller så). Så istället för nya ridbilder eller inlägg så tänkte jag att ni kan få kika på mina favoritbilder på mig och Chassen när vi hoppar, själv sitter jag och gottar mig i dessa mer eller mindre hela tiden och längtar tills han blir frisk igen.

Självklart är det även hästar som blir svaret här med! Jag kan inte välja bara en, utan alla tre hästar som jag varit medryttare på skulle jag så väldigt mycket vilja träffa igen, och testa rida dem igen eftersom det var minst 2,5 år sedan jag red dem.
Första medryttarhästen jag hade var Mimosa, ett haflingersto och om jag minns rätt var hon en liten häst, eller möjligtvis stor D-ponny. När jag tänker efter borde hon nog vara ponny eftersom jag fortfarande gick på mellanstadiet när jag red henne och hon var ju inte överdrivet stor för mig, fast å andra sidan var det pappas jobbarkompis som ägde henne och jag har lite svårt att tro att hon skulle ha en ponny när hon ändå är vuxen.
Det var när Mimosas ägare skulle flytta tillbaka till Umeå som vår tid tillsammans tog slut, men inte utan oändligt mycket tjat från min sida eftersom Kicki i samma veva bestämde sig för att sälja Mimosa. Dock förstår jag nu i efterhand att jag kunde på tok för litet för att klara av ansvret med en egen häst, men då ville jag bara slippa se henne åka iväg.
När Mimosa hade åkt kändes det så tomt att "bara" rida lektion på ridskolan en gång i veckan, så vi började kika runt lite efter en annan häst att vara medryttare på. Den här gången var det mammas jobbarkompis som fixade hästen, hennes lillasyster hade just fyllt arton och hade inte riktigt tid att rida sin C-ponny så mycket som hon behövde. Då traskade Silver in i mitt liv. Hon var en maxad C-ponny på 23 (?) år. Supersnäll och jätteduktig på dressyr, men jag minns fortfarande hur läskigt jag tyckte det var att galoppera eftersom hon var så mycket piggare än vad Mimosa eller någon ridskolehäst var. Tyvärr fanns inte Silver i mitt liv så länge heller. Bara ett halvår efter att jag börjat vara medryttare på henne fick de åka akut till ATG med henne eftersom hon knappt kunde andas. Det var en tumör i luftstrupen och bäst för alla var ju faktiskt att låta Silver somna in även om det inte kändes så då.
Samma sak hände nu, när man vant sig med att rida tre-fyra gånger per vecka och dessutom ha hand om allt runt omkring, känns det inte lika lockande med en lektion per vecka endast. Så vi var ute på jakt efter en ny ponny igen.
Den här gången hamnade vi ute i Tannträsk hos Marie Sahlman. Hon hade en B-ponny som egentligen var hennes sambos barn, men eftersom de bara var där varannan vecka och dessutom inte var överdrivet intresserade så behövde hon någon som kunde rida honom. Han heter egentligen Harmonins Comenick, men jag har aldrig någonsin hör någon kalla honom det. Han hette Sauron, punkt.
Liten, vit och luddig med lång, lockig man. En riktigt sagoponny! Sen bockade han mer eller mindre varje ridpass, hade superkort steg och var kanske i minsta laget. Men han travade rakt in i hjärtat på alla och jag kan lova att han fortfarande är kvar där.
Sauron red jag i ungefär två år, sen skulle han egentligen säljas, men vi valde att ta honom på foder. Vid det här laget gick jag i nian och var på tok för lång för att rida honom egentligen, även om jag inte ville se det. Så mamma bestämde att om vi nu ändå har en för liten ponny på foder kan vi istället köpa en större ponny eftersom det ändå blir samma månadskostnad. Nu träffade jag snart för första gången Chassen.
Sauron blev såld till några söderut, i Övik om jag inte minns helt fel, och jag har tyvärr inte hört något mer av honom sedan han for.

Åter till frågan, de tre hästar jag skulle vilja träffa igen är alltså Mimosa, Silver och Sauron.

Silver, Sauron & Mimosa

Nu har alla klappar öppnats, (nästan) all mat ätits upp, alla spel spelats och det har varit jul klart för i år. Lite tråkigt känns det allt att det är över, men mysigt värre har det ju varit så det väger ju såklart upp! Är någon intresserad av att veta vad jag fått i julklapp får ni väl kommentera, det var i vilket fall inte så mycket hästsaker, så jag orkar nog inte blogga om det om ingen säger att den vill det.
Imorgon bär det av till Umeå, eller rättare sagt Innertavle för att fira lite mera jul med släkten. Dock håller vi oss till att äta rester från idag så maten tar slut någon gång och leka paketleken. Men trevligt värre lär det bli i alla fall! I vilket fall kommer jag inte blogga så mycket imorgon heller, det var det jag egentligen villa komma fram till i det här inlägget, men jag kunde ju inte låta bli att linda in det lite i alla fall.

Hoppas att ni har haft en lika fin och trevlig julafton som jag! Visst blev för övrigt Chassen söt i nya vintertäcket!?