Hästar och ridning får mig att må bra på felra olika sätt. En sak är känslan i stallet som gör att man slipper bry sig ett skit om hur man ser ut. Jag kan springa omkring med spåpn i håret och kläder som inte passar ihop för fem öre. Ingen bryr sig! Tänk om jag inte kunde slippa känslan av att måsta bry mig om hur jag ser ut någonsin förutom hemma? Jag skulle bli mist sagt galen! Det är så skönt att bara vara, inte brhöva tänka på vad man ska ha på sig, att fixa håret osv. Bara för att jag skriver så här tycker jag inte att det är kul att klä mig snyggt i stallet, men när jag gör det gör jag det för min egen skull, inte för att jag har känslan av att jag måste det. Och det är i alla fall för mig en stor skillnad!
Jag mår också bra av hästar och ridning eftersom jag kan slappna av i stallet, släppa verkligheten för en stund och bara vara utan några krav. Hur stressigt livet är utanför stallet så rinner allt bara av en när man kommer innanför stalldörren. Jag kan ha hur mycket läxa som helst och plugga långt in på nätterna, men kliver jag innanför stalldörren rinner stressen av mig och jag kan stanna i fyra timmar iställer för de knappa två som jag egentligen har tid med.

Hästar och ridning, eller framförallt stallivet får mig att må bra genom att jag får självförtroende och lär mig att lite på mina egna beslut också. Jag växer som person, det känner jag själv. Och om det är någonting som är skönt så är det att klara av att vara trygg i sig själv.
Ännu bättre mår jag då dessutom när jag får använda min trygghet och mitt självförtroende för att hjälpa andra att växa som personer också. Det är ett av det bästa jag vet! Jag önskar nästan att någon hade kunnat fotografera mig förra tisdagen, då andra ridgruppen fick hoppa för första gången - jag är inte helt säker på om eleverna eller jag var lyckligast! Att få vara med och ta de där första stegen mot ett riktigt hästliv, vem räknar liksom inte första skuttet som en enorm milstolpe i hästkarriären?