Med tanke på det förra inlägget jag nyss publicerade på bloggen så är det inte så oklart vad jag tycker kanske. Men duktig som jag är ska jag skriva ändå, såklart. Jag tycker att hoppning är absolut roligast, och även om jag ibland säger att dressyr är långtråkigt och att det inte händer något så måste jag ändå medge att det inte är helt fel med ett dressyrpass ibland också. Och självfallet inser jag ju att om det ska gå bra i hoppningen är det oerhört viktigt med dressyren! Därför rider jag nog ganska mycket dressyr om man gämför med andra ponnyryttare som mest tävlar i hoppning, som jag upplever det i alla fall - men säker kan jag ju aldrig vara.
Jag måste också medge att det faktiskt är riktigt roligt med dressyr ibland också.

Hoppning är alltid roligt - även om det inte går bra. Dressyr är bara roligt när det går bra.

Nu ska jag ta tag i bloggen, på riktigt den här gången! Vi skulle bara vara borta över gårdagen egentligen, men det blev så att vi for till Ramsele en sväng för att provrida en häst tillsammans med min moster eftersom hon är mycket bättre än jag på att ställa rätt frågor och så. Därför sov vi i alla fall över en natt i Umeå och nästan hela dagen idag spenderades i bilen, men nu är jag som sagt hemma i alla fall.
Imorgon hade jag och Lina tänkt rida ut med några av ridskolehästarna, så att de också får komma ut ibland.

Nu tänker jag vara så tråkig och säga en häst. Men tänk vad häftigt att få träffa och klappa Totilas! Det är ju i princip en ren statusgrej, inte sådär att man aldrig mer ska tvätta händerna, men ändå.

Han är ju så oerhört vacker! Vem skulle inte vilja träffa honom?

Älskade matte, fast ganska roligt är det ändå! Och såå mycket bättre än Engelskan som jag borde ta tag i!

Att bli bättre på att rida för instruktör och se till själv att göra det, inte vänta på att det ska komma upp kurser på stallet, eftersom det i princip aldrig händer.
Det här målet tycker jag att jag har lyckats med i år. Jag har under våren ridit ganska mycket lektioner för Emma S, och nu under hösten har jag ridit lektioner på torsdagskvällar i en grupp för Malin. Och det speglar även hur jag och Chassen har utvecklats tillsammans.

Att för varje dressyrpass fundera ut vad jag ska jobba med innan jag börjar rida, de gånger jag gör det går det så mycket bättre!
Ibland tänker jag på det här, och har någon slags plan. Sen är jag inte superbra på att följa den planen, beroende på hur Chassen känns. Men nog har jag tänkt på att försöka göra upp planer innan jag rider dressyr och förökt att följa dem så gott jag kan utifrån dagsform och andra tillfälligheter. Såklart kan detta utvecklas ännu mera, så jag tror att det här målet får följa med ett år till!

Att ta en placering i en tävling, vilken som helst.
Det har jag och Chassen gjort, typ. Vi kom etta i en LD i Kågedalen, dock var det "bara" bedömning A:A i två faser, så det var sammanlagt fem förstaplacerade. Vi blev även placerade i klubbtävlingen som LMR anordnade på torget under hästveckan, då blev det en gul rosett.

Att rida LB:1 på över 60% (rekordet just nu är 59,31%)
Det här målet har vi inte klarat av, dock har det inte blivigt så mycket dressyrtävlingar som det var tänkt för oss på grund av olika omständigheter. Vi har startat en enda klass, i och för sig LB:1, men det gick verkligen urdåligt så det blev inte mycket att hänga i granen.

Att jag och Chassen ska klara av galoppombyten i språnget.
Det här har jag varit lat med och inte övat så mycket på, men vi har ändå närmat oss det. När jag red lektion för Maria för någon månad sen var vi ruskigt nära att klara av det. Vi gjorde ett byte med typ ett halvt travsteg emellan de olika galopperna.

Att göra ordentliga försök att få Chassen inkörd.
Det här hade vi tänkt dra igång med i höst, men eftersom han snart ska säljas har det aldrig blivigt att vi dragit igång med det. Lite i och med att det kändes onödigt att köpa en sele och så när han är på väg att säljas.

Att bli bättre på att anmäla mig till tävlingar i tid, och inte sista anmälningsdagen hela tiden.
Det här har jag blivigt mycket bättre på! Jag är nästan lite stolt över mig själv. Under hela hösten har jag anmält mig ganska direkt till alla tävlingar när man väl kunnat anmäla sig. Och jag har märkt att det verkligen är så mycket skönare att ha det gjort, dagarna innan tävling brukar det ändå ha en tendens till att bli sessigt.

Fotograf: Lina Juul, picmagic.blogg.se

Självklart gör jag många olika basic-saker, som att sova, äta, mocka, fylla höpåsar osv. Men istället berättar jah om lite mer knäppa saker, som att jag alltid när jag kommer till stallet måste gå genom stora stallet för att kolla vilka som är där och om det står något nytt på tavlan - innan jag går och byter om. Sen går jag genom stallet igen när jag ska gå ner till röda stallet där Chassen står.

En annan sak jag alltid gör är att ligga och dra mig alldeles för länge på morgonen, inte så orginellt, men så är det. Även om jag kan ligga och dra mig alldeles för länge så är jag verkligen effektiv när jag väl kommer upp så jag kommer sällan sent eller så i alla fall. För övrigt slog jag nytt rekord igår när jag klev upp vid åtta istället för kvart i sju och hade en kvart på mig innan bussen gick. Då hann jag till och med att duscha eftersom jag var på stallet kvällen innan, och jag hann med bussen! Inte illa pinkat va?

Nu är jag och familjen på väg till Sundsvall för shopping och annat roligt. Vi ska såklart på både Hööks och Ikea. Själv ska jag dock försöka hålla pengarna med båda händerna och inte köpa något som jag verkligen inte behöver. Önska mig lycka till? Fast något måste jag ju nästan köpa på Hööks tror jag? Och så ska vi se om vi hittar något bra vintertäcke med hals till Chassen eftersom han ska klippas någon gång efter jul när han börjar sättas igång igen.
       

Testade att rida henne på gummibett den här kvällen, till skillnad från vanligtvis då hon har ett kimblewick. Jag var lite skeptisk till att rida henne på det, men hittade inget annat tränsbett så det fick bli som det blev helt enkelt. Hon var riktigt fin på bettet, förutom att hon höll på och joxade lite grand med munnen, men det kändes som om hon bara var ovan att ha något sådant i munnen.
Jag jobbade mycket med att hålla henne lugn och verkligen ta igenom halvhalter, halter och avbrott eftersom det var fem andra hästar eller något sådant där inne och hon var ganska stressad och inte riktigt kunde slappna av. Förutom det blev det mest voltarbete och att jag red igenom henne i alla gångarter så hon fick lite motion eftersom det var ganska trångt i vårt lilla ridhus.

Favorit i repris med bilden, har knappt några foton på Gulli så jag tror att jag ska försöka få med mig en kamera någon gång i helgen och fotografera henne så jag har lite mer att lägga upp på bloggen eftersom jag rider henne så pass mycket..

Självklart är det hoppning som är min absoluta favoritgren inom ridsporten! Det är något speciellt med det som jag inte vet exakt vad det är, men en av de bästa sakerna är i alla fall att börja anridningen mot ett hinder och känna hur hästen taggar till och verkligen suger tag i det och berättar med hela kroppen att "Ja! Jag vill verkligen det här!", det är bland det härligaste jag någonsin upplevt. Sen är ju känslan i magen över en trippelbarr inte heller helt fel den med.

Min och Chassens låt är Hollywood Hills med Sunrise Avenue. Speciellt nu när han eventuellt är på väg att säljas.

Lite knepigt blir det allt med att komma på fem hela saker som jag inte hunnit med att blogga om på ett eller annat sätt. Även om jag kanske inte skrivit ett helt inlägg så har jag nog nämnt det mesta någon gång i förbiseende. Så många av er vet nog redan det mesta egentligen.

1. Jag har spelat fiol i tio år nu. Redan när jag gick i förskoleklass bestämde jag mig för att jag ville spela fiol efter en "testa på"-dag. Men det var så lång kö att jag inte fick börja spela för än i tvåan.
2. Innan vi köpte Chassen hade jag en liten B-ponny på foder. Han hette Comenick, men aldrig någonsin att han kallades för det, utan Sauron var det han hette för alla, dock vet jag inte varför.
3. Jag är en riktig liten pluggis och har dessutom väldigt lätt för att lära mig saker. Därför har jag då också väldigt bra betyg. Hittils har jag hunnit få tre VG och sex MVG satta i mitt betyg än så länge. Trots detta är jag inte alls sådär att jag inte blir nöjd om jag inte får MVG. Så länge jag känner att jag gjort mitt bästa är jag nöjd, och det är väldigt skönt när man tänker på en del andra i min klass som ställer jättehöga krav på sig själva.
4. Jag biter på naglarna. Oerhört mycket! Aldrig att de når utanför fingertopparna någonsin. Det går bara inte att låta bli. Absolut värst är det när jag sitter och skriver prov eller på annat sätt är väldigt koncentrerad. Jag har testat med att använda "stopp-och-väx" flera gånger, men usch! Nej, det klarar jag inte alls av. Det smakar ju så vidrigt och allt man tar i får den smaken så att äta mackor, hemburgare eller godis är bara att drömma om.
5. Jag har börjat fundera på att utbilda mig till matte- och kemilärare efter gymnasiet. Eller möjligtvis matte- och biologilärare. Men jag vet inte.

En sak som aldrig får hända? Det finns många saker, bland annat det som kommer att komma imorgon - Min största rädsla inom ridsporten. Men en av många saker som inte får hända är att jag slutar med hästar. Jag mår verkligen bra i stallet. Och jag hoppas att jag fortsätter med det restan av livet, att bli en sån där jätteduktig tant som har sitt halvblod som hon rider, hjälper alla som vill ha hjälp, är trevlig och tänker på alla och är rättvis. Som har lektioner för en billig peng till alla och som alla vet vem det är och respekterar. Tänk vad gulligt! Där får jag aldrig sluta med hästar och ridning.

Ulla Håkansson, Foto: Jan Gyllensten

No, this is not the time or the place for a broken hearted
Cause this is the end of the rainbow
Where no one can be too sad
No, I don't wanna leave but I must keep moving ahead
Cause my life belongs to the other side
Behind the great ocean's waves.

Bye, bye Hollywood Hills I'm gonna
miss you wherever I go I'm gonna
come back to walk these streets again
Bye, bye Hollywood Hills forever .

Thank you for the morning walks on the sweet sunset
And for the hot night moments
For the fantasy in my bed
I take a part of you with me now and you won't get it back
And a part of me will stay here, you can keep it forever, dear

Long distance love, does it work?
All the miles in between get in your head
No, I don't wanna go
I don't wanna go.

En sak jag har tänkt på ett tag, och som jag verkligen börjar bli irriterad över är att vissa personer verkar tycka att de hästar som tävlar i de högsta klasserna automatiskt också är de som alltid ska ha det bästa. Visst kan jag förstå att om man har en häst som ligger på SM-nivå och är värd en stor summa pengar så vill man kanske inte släppa den i en jättestor flock eftersom skaderiskerna faktiskt ökar, just för att den är värd så mycket pengar. Men ska man då istället tvinga iväg någon annan dit om det är bråk om något (ex. boxar, hagar och dyl.) tycker jag att det har gått för långt!

Är det bättre att en häst som är värd en mindre summa pengar blir skadad? Gör det mindre ont för en inte lika välutbildad häst om den blir skadad? Ska den hästen som tävlar de lägsta klasserna ha den minsta boxen?

Hur tänker folk? Jag blir nästan mörkrädd. Bara för att Chassen inte kostade 100 000 kr och inte går medelsvår hoppning är han väl inte mindre värd att ha en fin hage? För mig är han ju lika fin och perfekt som om han hade tävlat sju SM innan jag köpte honom. Han är lika mycket värd för mig som vilken annan häst för sin ägare, jag skulle ju inte tycka om honom mer om han kunde mycket mer? Jag skulle inte tycka mindre om honom om han kunde mindre. Jag tycker om honom för att han är den han är, för hans personlighet. Och jag hoppas att det är det alla andra hästägare värderar högst av sina hästars egenskaper också!

”En kemist, en fysiker och en matematiker är på samma konferens. På kvällen sitter de i hotellbaren och småpratar. Matematikern går och lägger sig först, någon minut senare går kemisten och lägger sig, tätt följd av fysikern. Slumpen har placerat deras hotellrum i samma korridor, och när fysikern kommer till korridoren står kemisten där och begrundar en tom papperskorg. Några meter längre bort i korridoren brinner det, men kemisten gör inget med vattenkranen han har precis bredvid sig. Fysikern frågar kemisten vad han grubblar över, och han svarar att han funderar på vad, av de saker han har omkring sig, ger mest koldioxid när han blandar det med vatten. Han behöver nämligen koldioxiden för att släcka branden. Fysikern rycker åt sig den tomma papperskorgen, fyller den med vatten och häller vattnet på elden, som slocknar. Kemisten och fysikern lägger sig.

Nästa morgon, vid frukostbordet, frågar de matematikern om han inte sett branden i korridoren föregående kväll. Jovisst, svarar matematikern. ”Men varför gjorde du inget åt den?” frågar de andra två förvånat. ”Det fanns en brand, en vattenkran och en tom papperskorg. Lösningen var ju uppenbar!” svarar matematikern. Nästa år råkar samma kemist, samma fysiker och samma matematiker sitta på samma hotellbar efter dagens konfererande. Återigen går matematikern och lägger sig först, innan kemisten följs av fysikern. Återigen brinner det i hotellkorridoren, men matematikern bara tömde den fulla papperskorgen. Nästa morgon frågar kemisten och fysikern varför han inte gjorde något, nu när han såg branden. ”Nu är ni orättvisa”, svarar matematikern. ”Jag tömde ju paperskorgen som var full. Därmed reducerade jag problemet till ett som vi redan löst!”

Mattenörd som man är tycker jag verkligen att det här var roligt!
Källa: Tanja Bergkvist

Jag själv hatar sånna här inlägg, men jag känner verkligen att jag måste skriva några radet ändå. Jag kom just hem från stallet efter att ha hållit i luciaträningen, och nu är det dags att doppa ner näsan i fysikböckerna eftersom jag har prov nästa onsdag och jag inte fattar mycket alls!
Jag lovar att blogga mer när jag har fått in lite olika formler, komposantuppdelningar, kraftriktningar och annat mer eller minde skoj i hjärnan.

Åååh vad skönt det skulle vara med sommarlov, värme och roliga långritter igen! Någon mer än jag som tycker att sommaren borde utmärkas som det åttonde underverket på jorden?

Jag kommer inte in på bloggen, och kan inte ladda upp bilder heller. Men det verkar bara vara jag som har det här problemet, eller rättare sagt bara den här bloggen. Jag kommer in på andra bloggar jag har på samma konto, och även på andra bloggar från blogg.se. Någon som har en idé om vad det kan vara för fel? Det borde ju inte vara något med min dator eftersom jag kommer in på alla andra bloggar jag testat med förutom just den här. Jag är egentligen inte ens helt säker på att det här inlägget kommer att komma upp, men jag försöker i alla fall. Och så får jag hoppas att någon annan kan komma in på min blogg och läsa det.

Jag började rida på ridskola när jag gick i tvåan, tror jag det var. Jag minns inte om jag tänkte något speciellt när jag ville börja. Men min moster har hållt på med hästar av och till sen hon var liten, och alltid när jag har fyllt år, på julaftnar och så har jag fått olika hästsaker i present, t ex en käpphäst, barbiehästar, gunghästar, hästpussel, hästgosedjur, och ja, ni fattar. Självklart har alltid alla grattiskort varit prydda av hästar också. Så det är nog en bidragande faktor till varför jag ville börja med hästar, och så skulle flera av mina kompisar börja rida vid samma tidpunkt. På bilden är det jag, mina två mostrar och hästen Verner som min ena moster ägde.

Nu är jag klar med designen, och för en gångs skull blev jag riktigt nöjd med den, möjligtvis känns det lite pråligt med alla guldramar i menyn. Fast jag gillar det fortfarande, så det får vara så ett tag och så ser vi väl om jag låter det vara kvar eller inte.
Om du inte kan se designen kan du börja med att testa att uppdatera sidan, vissa datorer läser inte in nya designer utan minns bara hur bloggen såg ut förut.